Blogaholic
Logga in
·
Styr upp en egen blogg
Visar samtliga inlägg taggade med teckna.

Känns ju som..

Publicerat klockan 10:02, den 29 juni 2011

..att jag tappat lite det här med bloggandet ett tag nu. Grejen är att jag hela tiden jobbar så jag liksom glömmer av den mer eller mindre och sedan, hur kul är det att läsa om mitt jobb egentligen? Jag lassar glass liksom. Även om det säkert kommer ca 10-15 kunder per dag jag kunnat skriva arga eller glada storys om. Däremot, så vill jag hålla sådant lite ute emellanåt, liksom, det är inte schysst. Inte för dom inte läser men jag känner dom liksom inte. Att skriva om min föräldrar då och då är okej, jag vet ju hur dom är liksom.

Igår anlände The Witcher: Enhanced Edition till mig. Den var fin. Så ni får bilder på det, haha.  Men åh, jag tänkte visa er i mitt rum faktiskt. Insåg att jag tagit bilder på det med lillkameran så tänkte dela med mig utav det och när det faktiskt är nystädat, haha. Nu är det en enda sak jag hatar i mitt rum. När jag fick detta rummer så målade vi en fondvägg. Svart. Jag var 16, och tyckte att typ metal,hårdrock punk osv var det bästa som fanns ( still are though..) och jag ville INTE ha ljust rum så jag fick ha en vägg svart. FAILURE. SÅ VARMT. Och ja vill idag ha den typ.. beige?. SNYGGT. Annars är detta mitt place.

Om man ställer sig i min dörröppning till rummet ser man detta. Det som hänger i taket är alla gosedjur jag fick utav vänner ifrån studenten. Dom hängt där sedan dess, älskar dom. På den ena står det en massa fin text skrivet till mig utav en vän<3

Och ja, jag älskar IKEA. Allt är ikea, fan det är smart handla där liksom, enkelt stilrent och lätt flytta.

Och mina damer och herrar då vi tittar mer åt vänster ser vi hela min säng och mina hyllor med böcker och saker. Förr hade jag typ ton med planscher uppe. Nu håller jag på att fylla väggarna med bilder jag själv ritat som t ex småbilderna under ena hyllan där vid min säng, eller den stora Dir en Grey planschen jag gjorde då jag var 14. Lyssnar knappt på dom längre, den är alltid uppe för älskar den, haha.

Mer åt vänster, ser vi dörren ut till garaget där cyklar osv står. Faktum är att mitt rum var ett gammalt garage det med. Så mitt skrivord är egentligen en arbetsbänk. Som ni ser är det gråsvart spräckligt. Svarta färger börjat åka av för vi målade över grått då jag VÄGRADE ha ljusa färger, haha.

Även målat på skåpen i ren uttråkning. Ångrar det, sjukt ful, speciellt eftersom ingen utav bilderna är klara liksom. Så jädrans onödigt och numera är jag för lat för att orka måla om skåpen.

Ena favorithörnan på skrivbordet. Alla pennor jag använder, mitt pennfack och alla PRO-Markers finns i mitt Letraset fack. Har mina pärmar osv här med, med bilder i och mitt kära rosa fina Nintendo DS i bakom pennorna<3

Min andra hörna består utav mina spel. Har en liten anslagstavla där jag hänger upp småbilder emellanåt eller ja helt enkelt saker jag vill komma ihåg osv. Mina fina gosedjur som får följa mig, dom har lite speciell betydelse för mig, jagär en sucker för att ha saker som jag en gång fått av människor jag brytt mig om och sedan fortsätta ha det som en slags..."sovenir" låter helt stört ju haha. Men ja, jag fått dom av en gammal kär människa till mig som jag inte längre träffar.

Älskar den lilla wombaten jag fått av Kikki också som står på stora suddigummit. Haha, det är en nyckelring.

            

The Witcher spelet, jättefiiiint. Fick en game manual och Play Guide med. Så nu har jag första Witcher spelet, och planerar spela igenom någon dag. Det är typ precis som boken läste jag på wikipedia så jag vet ju vad som händer osv. Men det är en JÄVLIGT najs story btw. Ni borde spela och om ni inte gillar spela, men att läsa fantasy så ska ni läsa Witcher serien, finns på adlibirs.

The Last Wish: Introducing The Witcher - Andpsej Sapkowski

Jävligt najs. Finns fler böcker men jag bara läst första, glömt av detta. Borde beställa hem resten också<3

Det är ju som det är.

Publicerat klockan 15:42, den 26 juni 2011

Jag inser bara mer och mer hur besviken jag är på dig, och att det inte längre hjälper att intala mig lögner och skit som inte stämmer eller någonsin har gjort det. Så länge har jag sagt till mig själv att " det gör inget". Det gör jävligt mycket, men jag säger det inte för ingen idé lägga ner sin energi på sånt nu. Har det nog aldrig varit, men jag kanske borde gjort det då.  Hur många gånger ska jag bli trampad på innan jag faktiskt säger någonting, det är alltid för många och sedan säger jag ändå ingenting och jag sitter istället och har ont. Detta är så typiskt mig, och troligen en hel del andra, och jag kommer nog inte tänka mer på detta efter att ha skrivit det. Intressant hur man inser eller kommer på alla saker efteråt, som om man levt i total förnekelse innan?

Varför gör man det? Det gör ju bara ont och värker ännu mer. Så sjukt jävla onödigt.

 

Idag har jag varit på jobbet och ska nu städa undan i huset lite innan jag återgår till mitt tecknande. Sista dagen idag, sedan är alla mina bilder klara för filmen. Imorgon börjar jag heltidsjobba, så ni kanske inte får så mycket inlägg på dagarna i alla fall, men lovar dom ska finnas uppe till nästa dag ni vaknar!

Ciao!

Postat i kategorin Okategoriserat

Stressen bara kryper upp längs nacken..

Publicerat klockan 14:58, den 20 juni 2011

Filmen flåsar på mig, och jag känner mig väldigt irriterad också då jag tycker jag jobbar jävligt hårt på den. Jag sitter uppe på nätterna för att han som gör den ska få bilderna i tid osv ( han bor ju i Sydney, Australien). Så när klockan är liksom 4 här då svarar han. Jag tycker jag är duktig som sitter såpass för att få bilderna godkända och sedan färga dom. Men verkar dock inte vara så.

Jag har 2 andra jobb vid sidan av och jag gör allt det vanliga hemma ni vet, lagar mat,städar,diskar,tvättar osv. Jag brukar göra det mest för att underlätta för mina föräldrar som jobbar hela dagarna, men inser mer och mer att.. "fan det gör du med Martina?". Det händer ju att jag blir helt galen och inte bara orkar någonting. Då åker ångestpillren fram, dom som gör så att jag dämpar min ångest, eller dom som jag tar i förebyggande syfte. Det känns ganska okej med dom då, världen går liksom inte under i alla fall. Men jag avskyr mina piller. Försöker ta dom sällan, men insett mer på senaste tiden att jag borde nog faktiskt börja ta dom förebyggande på heltid ett tag framöver, så jag inte får sådana otroliga arga utbrott heller pga panikångesten. Åh, jag avskyr det stadiet. Att bara skaka i hela kroppen må så jävla illa att du inte orkar med. Känns som ditt hjärta håller på gå sönder av den tunga och panikartare bankningarna, du hyperventilerar mer än att andas normalt. Och så håller det på, i kanske en kvart, det känns som en evighet. Efteråt är du så förbannad trött att du inte orkar röra dig. Speciellt efter alla skakningar och kramper. Men jag resermig upp dricker vatten sätter mig här igen och ritar vidare.

Jag hatar när dom kommer utan förvarning också, när det inte finns någonting som ger mig ångesten. När det bara kommer och kryper upp i nacken och sen biter mig i huvudet. Jag vet det är mitt huvud, jag vet det. Men jag var ju å bra nu JÄTTELÄNGE och klarade mig utan anfall alls. Bara lite ångest som pillrena fixade bort, nu så bara sprängs jag igen. Är som om jag är tillbaka på ruta 1 i 8:an. 14 år och livrädd varje natt, skriker och gapar och slår på dörrarna, utan anledning.

Men det är nog en period, det kommer att fixa sig och gå över, det går över varje gång. Sålänge ingen ser mig är jag helt okej med dom anfallen, på ett sätt. Bara ingen ser mig. Det är så fruktansvärt att se, jag har sett det ifrån andra, det är jättejobbigt, och även om jag själv lider av samma saker så vet jag aldrig vad jag ska ta mig till då en av ens vänner drabbas av panikångest. Man är hjälplös, ack så jävla hjälplös. Det är så individuellt vad du ska göra. Gud vilket tråkigt inlägg, hej?!

Snart kommer min vän hit och vi ska se på film och äta mat, gott. Tog fram currygryta med räkor i<3 Det ska vi äta med riiiiis, FYFAN VA GOTT. Nu ska jag även måla till filmen, lalaliloo~

 

Ingen mer ångest nu Martina, det fixar sajj!!

Uh, måste färga håret. PANIK. Wic får göra det när hon kommer, jag orkar fan inte, Wic kan sånt, tror jag ska tjata till mig att hon klipper mig också, haha! Sidecut?! Var så längesedan...men jag har så himla långt hår nu, så fult om jag ångrar mig. BLÄH!! ÅNGEEEEEEEEST. Piller? Nej skojar bara...jag brukar skoja om sånt mestadels, därför tycker många att jag är elak. Men mitt sätt att slippa känna ångest eller tänka på detär faktiskt att skämta om det. Jag deal:ar med det på det sättet. Hata mig inte. Jag vet vad jag snackar om, är ingen tönt som bara gnäller:)

Postat i kategorin Okategoriserat