Blogaholic
Logga in
·
Styr upp en egen blogg
Visar samtliga inlägg taggade med musik.

Promenad med musik.

Publicerat klockan 00:01, den 23 juli 2011

Känner mig mer och mer skeptisk till "sådana här inlägg". Eftersom att man mer eller mindre utelämnar sig själv totallt och alla kan läsa. Om jag tar bort det så sägs det ändå att det är sparat någon stans och att folk kan hitta det. Så konstigt med datorer, gillar dom, samtidigt inte.

Men i alla fall. Jag är så FRUKTANSVÄRT och nu menar jag det, jävla ledsen. Hela tiden. Det är som om hela världen runt mig just nu är ett stort jävla grått åskmoln. Det finns ingen som helst anledning för mig att känna eller ens vara såhär, jag borde faktiskt vara lite gladare tillochmed, menar, det går bra för mig?!! Har så fina vänner just nu och känns som jag börjar hitta mina vänner som jag vill ha för evigt hos mig, och som det känns som jag kan behålla livet ut. Det har inte känts så på väldigt länge. Man förlorar saker på vägen liksom, det får man räkna med och andra också, jag tagit itu med allt sånt. Men mina vänner nu, är så fina. Kan inte be om annat.

Frida, jag vill att du ska komma hem ifrån ditt kärleksnäste på Rhodos för att:

1. Jag är svartsjuk, det är MIG du ska vara med, hoho!

2. Vill fan också jobba och på där?

3. GAAH, BARA KOM HEM??!!! : D

Tycker om dig väldans mycket och du är en sådan vän som jag hoppas jag kommer få spendera många år med, gärna sluta i rullstol på samma hem för senila tanter. Låter som ett fantastiskt slut. Och lovar att även i rullstol och senil så kommer jag vara lite bitter som alltid, om inte mer, och du kommer bara sitta och skratta åt mig. Fan så längesedan jag såg dig?...typ?.

Frida och jag gick i gymnasiet ihop och sa typ, ingenting till varandra förens, november 2010 då jag bodde i Indien och hon Frankrike, våra liv var rätt lika och så klickade det till. Det känns så roligt på något vis, och jag är glad vi klickade. Jag tror att i gymnasiet, var jag en HELT annan tjej. Verkligen. Jag lever nu, jag är på de flesta andras nivåer. Känns som jag vuxit upp och börjar ta mer ansvar. Samtidigt inte. Jag mådde så ofantligt dåligt där i Indien ett tag. Det var ett rent fruktansvärt helvete för mig, fattar inte hur jag klarade mig, men det gjorde jag. Sitter här nu starkare än någonsin och känner emellanåt att ingenting ska kunna stoppa mig.

Men idag stoppar allting mig. Och speciellt Indien resan får mig att vilja kvävas. Inte för jag bodde där eller vad jag gjorde där, det hände saker på hemmaplan så att säga och jag måste säga, jag har NOLL aning om varför jag klarade det så jävla galant. Hade det varit "martina" som det brukar vara, så hade jag brutit ihop TOTALLT, klart jag var grinig osv, men försökte faktiskt. Och jag hade bara säckat ihop och velat dö. Efter Indien, jag vet inte vad som hänt, jag är ledsen ofta och allt det där, MEN, jag tar det inte längre på samma sätt. Jag har inte heller bråkat lika mycket med familj heller, faktiskt så är jag plötsligt lugn, vuxen?. Eller vad fan räknas som vuxen. Finns massa vuxna som är som..jävla tonåringar med pms?

Idag, hade jag velat gå lång promenad med dig och lyssnat på musik ifrån din MP3, och bara lyssna på dig. För ja, jag saknar det, och JA, jag nämner det. Tänker ofta på det, bara just det. Att gå och höra allting du säger. Har alltid varit fascinerad över hur du pratat och sett saker. Jag är så lik dig egentligen.

Och nu skiter vi i det här och går vidare. Imorgon väntar jobbet som vanligt och sedan ska jag nog bara stirra TV hela kvällen. Vill inte göra någonting speciellt, bara glo på typ.. matprogram? Åh.

Postat i kategorin Okategoriserat
Taggat som promenad, musik, indien, mp3, rhodos, tv, vÄnner, vuxen, pms,

The Final Chapter

Publicerat klockan 23:04, den 16 juni 2011

 

Fruktansvärt bra.

Update: Menar alltså soundtracket. Tyckte LOST förstördes redan säsong 2!:S